UPPE I DET BLÅ.

Ni vet hur vårkänslor känns? Ungefär som att det bubblar inom er och allt ni kan göra är att le. Det bara går inte att sluta. Så skulle nog i alla fall jag beskriva det, på ett ungefär. Idag är en sån dag för mig. Det känns som att mitt hjärta bara växer mer och mer, så snart tror jag det ska hoppa ur bröstet på mig. Ni vet vilka ni är och ni gör mig så otroligt jävla glad, jag kan inte beskriva det. Jag vet inte vart jag ska ta vägen helt enkelt, haha.

Jag börjar inse vad som verkligen betyder nåt och vad lycka är för mig. Länge har jag sett min lilla ”resa” som började i september som en ond spiral som går neråt. Neråt, neråt och neråt, non stop. Men vet ni, den går nog faktiskt uppåt. Jag säger alltid till alla andra att vara med dem som får de att skratta och göra saker som de blir glad av, men, inte gör jag det själv speciellt bra. Familj och vänner, det är nåt som betyder otroligt mycket för mig. Mezgin fick mig att inse saker igår och det jag måste göra är att se till att spiralen fortsätter uppåt. Skratta, vara positiv, umgås och göra saker jag tycker om. Fyllas av glädje och vara så uppe ”i det blå” att jag inte hinner vara negativ. Haha, ni undrar nog om jag röker på…men nej, tyck vad ni vill men jag tror fan på det här. Göran (läkare i Uppsala) sa också att jag skapar bättre förutsättningar om jag är positiv, nåt som flera läkare sagt. Patienter med positiv inställning och dåliga odds överlever i större utsträckning än patienter som är negativa men har goda chanser att klara sig.

Så min största och första uppgift nu är faktiskt att bara vara glad och positiv, uppe i det blå. Mycket mer än jag tänkt innan.

Did you say it? ”I love you. I don’t ever want to live without you. You changed my life.”
Did you say it? Make a plan. Set a goal. Work toward it, but every now and then, look around; Drink it in ’cause this is it. It might all be gone tomorrow.”

Emma

COFFEE & MUSIC.

Satt med penna och musik hela dagen igår, glömde äta och försvann in i pappret totalt. Va skönt det var. Huvudvärken var inte att leka med, jag höll på att få frispel på mamma så fort hon prasslade med en påse eller skramlade med disken. Helt galet vad dåligt tålamod jag har de dagarna. Då är det musik i öronen och försöka koppla bort allt annat som gäller.

Ställde kaffekoppen i kylskåpet imorse, så nu vet jag ju vad jag ska förvänta av mig själv idag, haha. Tänker fortsätta denna dag som igår. Rita, kaffe och musik för hela slanten.

Emma

A NEW TYPE OF MONDAY.

Vilken skön morgon. Jag vaknade innan klockan ringde, tittade ut och lite vitt var det fortfarande. Snälla snö ligg kvar, det är så mycket vackrare ute när det är vitt. Jag vill inte se mer ruttet gräs och bruna träd, ysch så fult.

Nu ska jag grabba tag i pennan och låta tankarna flyga iväg. Jag är inspirerad att rita – chocker. Musik på högsta volym och huset för mig själv, det tänker jag njuta av. Ritaritaritaritarita.

I must be dreaming.

Emma

TOTALT UNDERBAR HELG.

Syrran och brorsan kom på besök i lördags och det blev babbel högt och lågt. Jag tror alla hade nån grad av fnatt, vi skrattade så vi kiknade allihop. Tårarna sprutade och magen gjorde ont, haha ibland är det skönt att bara sluta tänka. Det har varit ett jävla madhouse här hemma hela helgen och ja, jag får nog ta på mig det största ansvaret för det. Mina tankar far runt tusen saker och jag är inte ensam om att inte kunna prata. Tror alla har lite talfel här just nu.

Jag äter mindre och mindre kortison vilket känns väldigt bra. Ändå är jag pigg och mår väldigt bra med tanke på situationen, det är grymt! Vet inte om jag inbillar mig att jag mår så ”bra” eller att jag verkligen gör det, haha hur som helst är det väldigt bra. Jag ska inte tråka ut er med mitt snack om hela situationen. Jag har nu väldigt många att tacka för leendet på mina läppar.

Jag längtar framåt.

Emma

FREDAG. IGEN.

Vilken skön dag. Mamma knackade på dörren strax innan 14 idag, då undrade hon om jag levde. Haha, helt sjukt att jag kunde sova så länge men det behövdes väl. Vi begav oss ner på stan och gjorde lite ärenden, hysterin var total på ICA Maxi. Mamma sprang runt som en flipperkula som vanligt där inne. Jag skulle ringa massa samtal och vara flitig men inget av det blev av. Hann inte ringa nån jag ville, dagen sprang ifrån mig. Det fick bli fredagsmys framför TVn med m&j i vanlig ordning. Känns det kanske igen nu?

Jag har skrattat hela dagen idag, det är jag väldigt glad för. Alla glada stunder är stunder jag kommer hugga mig fast i. Ni underbara människor som får mig att skratta, er kommer jag aldrig släppa. Nu ska skiten bort och allt det positiva in!

Muñeca Sistem feat Notch – Here comes the rain.

Inget kommer få mig att sitta still. Ever.

Emma

Life isn’t about waiting for the storm to pass
It’s learning to dance in the rain

Emma

…AND IT GOES ON.

”Emma, du kommer aldrig bli frisk. Vi kan inte bota din cancer… du kommer få lov att fortsätta leva med din hjärntumör.”

Hur fan förstår man ett sånt besked? Hur accepterar man det? Hur gör man sig motiverad att kämpa vidare? Hur förbereder man sig för att sitt liv kanske fortsätter i rullstol, när det enda man vet är att kunna gå själv och göra allt själv? Hur, det är min stora fråga.

Jag förstår om ni tycker att jag är konstig i huvudet när jag säger att jag ändå känner mig lättad och glad. Min magkänsla har sedan länge sagt att det här inte är tillfälligt och nu vet jag – det är inte tillfälligt. Det jag tror jag kommer ha svårast att acceptera i allt det här är att mitt liv tagit en vändning. Saker och ting kommer inte bli som jag tänkt mig. Sedan får jag lov att försöka se möjligheterna och inte hindren, även om det då och då kommer vara riktigt svårt. Men det är väl inte fel att livet inte blivit som man tänkt sig, det kan bli bra ändå. Man måste komma ihåg att saker också blir vad man gör de till.

Emma