TILL ALLA ER – VÄRME, TACKSAMHET & RESPEKT.

Uppståndelsen har varit total. Igår publicerade Ung Cancer artikeln som handlar om ungas cancervård och min intervju hos Sveriges Radio. Det blev genast en explosion i mina sociala medier. Tankarna, de peppande orden, värmen, lyckönskningarna och all jäkla kärlek har fått ögonen att till och från tåras. Klumpen i halsen och lyckan bubblar upp över att se människor sprida värme, inte bara till mig, utan även till varandra. Samtidigt känns sorgen och frustrationen i bröstet när jag läser alla kommentarer från människor som berättar om deras egna erfarenheter med cancer. Men det är ju också så fint, så otroligt fint att få ta del av det. Så stort och modigt att våga berätta, att våga blotta sig. Jag känner mig tacksam att få ta del av det. Ju fler vi är som delar med oss av våran egen kamp, sorg, våra förluster och våra rädslor desto bättre kommer vi kunna hantera dem tänker jag. Att prata är att bearbeta. Att så kallat ”älta” är också att bearbeta. Det finns inget dåligt med det. Det gör att vi kommer vidare, det gör oss starkare så vi står bättre rustade för framtiden. Livet kommer inte med några garantier. Det slår ibland till med fullaste kraft och marken under en känns något otroligt skakig och osäker. Men att bearbeta gör en mer förberedd, även om livet vissa gånger kommer med utmaningar man aldrig kan vara 100 % förberedd på.

Efter detta överösande av hälsningar, peppande och lyckönskningar har jag funderat fram och tillbaka hur jag ska tacka. Jag kommer inte på något bra svar. Helst av allt skulle jag vilja ge er alla en kram, men det blir en aning svårt så det får helt enkelt bli så här.

Tack till dig som läst och delat inlägget vidare.
Tack till dig som skickat styrkekramar och tankar.
Tack till dig som håller dina tummar och tror på mig i min kamp.
Tack till dig som bidragit till debatten.
Tack till dig som hört av dig och berättat om dina egna erfarenheter med cancer.
Tack till dig som säger Fuck Cancer tillsammans med mig och alla andra cancerfighters.
Tack till dig som stöttar Ung Cancer.

Hur jag ska kunna förmå er att förstå vilken boost ni gett mig? Styrkan jag fått. Lyckan jag ändå känner trots denna dagliga kamp.

Till alla er som förlorat någon nära i cancer. En dotter eller son, en bror eller syster, en mamma eller pappa, en nära vän eller släkting. För alla er ska jag kämpa. För alla era nära som blivit änglar ska jag kämpa dubbelt. Jag ska kämpa för de som inte nådde ända fram, trots vilja, jävlaranamma, envishet, drömmar och mod. Det räcker uppenbarligen inte alla gånger och det är alltid lika orättvist oavsett vem det är som till slut blir övermannad cancern. Men jag tänker inte ge mig än på långa vägar. Jag har mycket krut kvar i mig och jag tänker göra allt för att vinna över Mårten. Jag ska göra allt för att han slutar växa, för jag har så galet mycket att leva för. Har en till otroligt viktig sak att säga; Fuck Cancer! Du kan dra, bara dra åt det helvete du hör hemma!

IMG_0244

Emma

SR – EKOT.

Senare under dagen kommer länken till Studio Ett-reportaget som jag kommer vara med i. Här har ni tills vidare länken till nyheten som sändes imorse –> Unga cancerpatienter får oftare intensiv behandling vid livets slut <–

Reportaget med mig grundar sig på denna nyhet och diskussionen huruvida läkare verkar undvika att prata om det som är svårt, samt bristande kompetens och kontinuitet – för att nämna något. Studien i nyheten och reportaget styrker bland annat detta. Senare i Studio Ett kommer ni få höra mina erfarenheter gällande några av dessa frågor. Till exempel att läkarna undviker att prata om vissa saker är något jag har stor erfarenhet av.

Skärmavbild 2015-08-19 kl. 12.54.16

Så fort länken ligger uppe på Sveriges radios hemsida kommer den även här. Jag återkommer!

Emma

PÅ ONSDAG.

Dagen efter intervjun med Sveriges Radio var jag självkritisk, men efter att ha fått en sneak peek känns det bättre! På onsdag får ni inte glömma att lyssna på P1 Studio Ett. Slänger upp länken här när reportaget ligger ute.🙈😃👏🏻

11899849_10153248170339263_4261193125623644565_nEmma

GIVANDE.

Sitter med en stor kopp te och funderar över denna intressanta och givande söndag, eller helg kanske jag ska säga. Den har sprungit iväg och tankarna har vandrat både fram och tillbaka. Ena stunden har jag totalt glömt tanken på Mårten och andra stunder har oron exploderat inombords. Imorgon är det måndag och det i sig känns som en lättnad, jag är en dag närmare ett samtal från läkaren. Eller vad som helst, något, låt det hända något. Helst ett samtal, snälla snälla snälla.

Helgen har innehållit umgänge och en hel del engagemang gällande cancerrelaterade frågor. Det är så enormt roligt och givande att få vara en del av de diskussioner och debatter som pågår. Att få påverka, bidra och försöka få till nödvändiga förändringar. Såväl inom sjukvården som i samhället. Det finns så mycket som är upp och ner, galet och snett. Tänker på mina erfarenheter, allt jag lärt mig. Hur jag åkt från toppen till botten och från botten till toppen. Hur jag och mamma vissa gånger fått stånga oss blodiga för saker jag tycker borde vara självklart i min situation. Som tex att få en ny samtalskontakt när man inte mår bra av den man har. Ja, vi pratade om en mängd intressanta och viktiga frågor idag. Ser fram emot dagen även ni får ta del av det och hoppas jag säger både en och annan vettig sak.

Tittar på tavlan vi under dagens intervju pratade om. Den som är skriven 11 maj 2012, då Caroline frågade mig vad jag längtade efter allra mest. Då kunde jag inte bo själv, orkade knappt med en fika med en vän och var livrädd för att vara ute och gå själv. På grund av okunskap och utebliven information trodde jag att jag skulle dö av min ny-diagnostiserade epilepsi. Idag kan jag bo själv, fika med en vän utan att vara en urvriden trasa, promenera utan skräck i bröstet – allt jag längtade efter då. Det går framåt och det måste jag ständigt påminna mig själv om när det ibland känns som att jag står och trampar.

Att sitta i den här situationen – cancerdrabbad – och ha känslor av att vara frisk samtidigt som man är sjuk. Det är något som är väldigt konstigt med det. Huvudvärken har dunkat något enormt till och från under dagen och det skvallrar om att det inte är riktigt som det ska. Samtidigt känner jag mig friskare än på länge, även om vänstersidan är lite mer knasig än tidigare. Det går ju som sagt framåt och jag känner mig stridslysten och om möjligt redo för kamp om det så är ett måste. Men ni vet vid det här laget vad jag tänker; jag hoppas jag slipper.

Blir intressant att se någon av bilderna från dagen, här är jag i alla fall förbannad och målmedveten om att fortsätta ge självaste helvetet långfingret.

Säg det med mig; FUCK CANCER!
11828767_10153233835129263_6669362170472804691_n

Emma

SOLO.

Trodde jag skulle hinna spricka innan jag hade exemplaret i min hand! Men nu sitter jag här, med en kopp kaffe, Solos senaste nummer och myser. Läser ett reportage om en tjej med hjärntumör. Tjejen är jag. Det känns sjukt, att läsa sådant man tror bara händer andra. Sådant man bara ”läser om tidningarna” som jag kände innan jag drabbades. Jag känner mig glad över att jag fick frågan och möjligheten att sprida min story vid ytterligare ett tillfälle i sociala medier. Spring och köp! Jag hoppas att läsningen ger er något!

IMG_3338 IMG_3342

Enda felet är min ålder men så blev det enbart för att intervjun gjordes när jag var 24 och jag nyss fyllde 25! 😉

Tack Annelie för ett berörande reportage.
Tack Caroline för fina bilder.
Båda betyder så enormt mycket för mig i min bearbetning av Mårten, glöm aldrig det.

Så klart också stort tack till Solo, för ett fint reportage i sin helhet och för att ni ville ha med min sjukdomshistoria!

Emma

WELLNESS TV.

Till skillnad från igår är glädjen total idag. Mailen plingade till; 1 oläst mail, från Mysia. Fjärilarna i magen tog en jäkla fart och for runt i ett enda virrvarr. Äntligen! Som jag väntat på den här dagen. Efter många turer hit och dit, förfrågningar och bl.a. företagskonkurs kom jag till slut i land med en TV-intervju. Tack vare ett samtal från AftonbladetTV i början av sommaren. Jag utmanade mig själv, vågade och tackade ja. Resultatet av dagen jag åkte till Stockholm för ett tag sedan är här. En spännande och mycket givande dag med gänget på #wellnesstv.

Känner mig stolt och nöjd med min insats. Det är ju trots allt inte varje dag jag sitter i den situationen. Måste ge en eloge till Wellness-gänget och tacka för deras fina bemötande. Tack vare dem och stämningen – både lättsamheten och att det var högt i tak – kände jag mig enormt bekväm och avslappnad! Josefin med sin sköna avslappnade och lätta attityd gjorde mig lugn. Hon speglar mig väldigt bra när jag tänker på det. Glad och lättsam, samtidigt som hon kan vara allvarsam och naturlig.

Tack för att jag fick vara med, det gav väldigt mycket. Nu hoppas jag innerligt att det även ger er tittare något. Kanske en tanke om ditt liv, kanske en insikt.
Emma

LYSSNA PÅ P4 IKVÄLL.

Ikväll ska det pratas om ett tungt ämne, i radio. Fick ett samtal och sen var jag övertalad att vara med. Hur jag kommer reagera återstår och se, det enda jag vet är att det är viktigt att prata om. Att beröra en sjukdom så många fruktar.

Har ni möjlighet att slå på P4 21:40 så gör det! Annars finns möjligheten att lyssna i efterhand.

Klicka här så kommer ni till sidan!

Emma